Jag har ett favorituttryck som jag egentligen borde leva efter oftare: den utopiska impulsen. Mycket av det vi känner som självklart idag har en gång varit utopiska idéer. Det snällaste av allt, trädgårdsstaden var en gång en utopi. Det var också åtta timmars arbetsdag. Jag fick anledning att läsa Stockholms
Världen är full av hål att försvinna ner i, tvärgator att ta. Det finns mitt i skogen en glänta som bara kan hittas av den som gått vilse, som Tranströmer formulerade det. Här kommer en post i veckan, som är en en sorts försök att gå vilse – och ändå hitta
Välkommen hit eller välkommen tillbaka. Jag vet inte hur många av er som skriver dagböcker, jag gör det inte. Men skulle jag göra det så skulle det vara för att rädda dagarna ur glömskans flod. Det här är inte en dagbok, eller så är det just det som det är.
Ni vet hur det är ibland, det är för många flikar i webbläsaren, för många dokument öppna i Word, Excel eller Photoshop eller vad man nu öppnar sina dokument i. Det är som lagren av is på trottoaren så här års, kan de inte bara töa bort någon gång. Nystart,
Det här har jag kallat flaskpost, jag är glad att ni är några som hittar den. Det ligger saker ihoprullade härinne, oftast text. Ni får kasta den vidare - eller försäkra er om att ni hittar den ilandfluten vid era fötter genom att klicka här. xxx Det är februari, och
Det blev ett herrans liv när planerna för Nobelcenter presenterades. Huset ska ligga vid Slussen i Stockholm och många var arga för att det var fyrkantigt, klumpigt eller såg tråkigt ut. Jag såg ett hus som som så många hus i Stockholm från de senaste tjugo åren inte förstår sin
Välkommen tillbaka hit. Här lägger jag ut fragment av en berättelse om staden, kanske. Eller så är det bara fragment av ett pågående skrivande. Eller så är det samma sak. Vad vet man, egentligen. Vidarebefordra gärna mejlet eller länken. Skriv gärna upp dig här om du inte redan prenumererar. xxx
Jag fick gå på Norrköpings promenader nyligen. De är som en sorts elixir mot all form av småsnål provinsiell kortsiktig samtid. 1858 började man plantera de lindar som skulle kanta promenaderna. 2025 långsamt växande lindträd som omfamnar staden. Nu kunde jag se hur den Norra promenaden, som på ett märkligt
Välkommen till 2026 – året då Fritz Langs klassiska film Metropolis utspelar sig. En stad av klasskonflikter styrd av en industriell elit, en stad utan empati. En dystopi om maskinernas seger över det mänskliga hjärtat och människan som en kugge i maskineriet. Varje tid har sina dystopier – och gud ska veta
Borde jag vara orolig över att jag fastnat i 1990-talet? En post till om detta decennium väntar här. Kommer julen blir ett enda lång sträcktittande av Eric Fichtelius Ordförande Persson om Göra Perssons nittiotal, sitta och läsa Donna Tartts Den hemliga historien, låtsas som om mobiltelefon inte finns och köpa
Jag har själviskt tänkt att det här är en plats att tänka på – därför är inte allt helt färdigt. Idag tog jag mig friheten att fundera och försöka. Så håll till god med självmotsägelser – flaskpost med brasklapp. Man kan skicka vidare det här om man tror att någon annan är
Förlåt för att jag så här på en fredag kastar existensen rakt i mejlkorgen på er. Men så blev det nu, det blev den grinden som öppnades, man får ta det onda med det goda. Som alltid får ni gärna dela den här posten, till andra som behöver en påminnelse