Jag har varit upptagen med frågan om bostäder, allmännyttan, privata slumvärdar och social dumpning de senaste veckorna, med anledning av att Kupolen fastigheter i Perstorp gått i konkurs. De äger hus där 537 hyresgäster bor. Det kommer att bli en text av det så småningom i Helsingborgs Dagblad. Lokalpressen, de
Börjar med reklam. Har publicerat två texter i sydsvensk media den senaste veckan. Om stadshuset i Ängelholm, som ni läst om här förut och om Domkyrkans stadsbyggande i Lund. Alla som har inlogg på någon bonnierägd tidning kan läsa dem! Det här kan man läsa utan att vara medlem någonstans,
Eftersom ni snart stänger av era telefoner och slår igen era datorer för att vandra in i den långa fredagens mörker kommer denna nu, istället för imorgon. Här skriver jag om städer och allt som kan höra till – vilket tekniskt sätt är allt. Smart, eller hur!? Man kan sajna upp
Så här års brukar jag spela Jakob Hellmans låt Vintern dör: "Jag vaknar av att en vårvind vänder bladen Solen står som ett rakblad på fasaden Mitt emot mitt öppna fönster" Vi går in i de öppnade fönstrens tid. En stad där fönstren öppnas är en särskild stad.
Jag träffade en rektor för en högskola. Jag slentrianklagade på samtiden och hon sa: Du umgås för lite med unga människor. Och förklarade sedan att den energi hon mötte på sin högskola gjorde henne förhoppningsfull. I veckan fick jag träffa arkitektstudenter i Umeå. Precis så kände jag. De var arga
Reste till Ängelholm för att titta på deras stadshus. Det är ett magiskt litet snällt hus, ritat av Sten Samuelsson, 1975. Ibland blir man påmind om vad hus kan göra med en när de överraskar en. Påminnelse till en själv våren 2026: håll utkik! Ni får googla bilder själva. Följ
Jag har ett favorituttryck som jag egentligen borde leva efter oftare: den utopiska impulsen. Mycket av det vi känner som självklart idag har en gång varit utopiska idéer. Det snällaste av allt, trädgårdsstaden var en gång en utopi. Det var också åtta timmars arbetsdag. Jag fick anledning att läsa Stockholms
Världen är full av hål att försvinna ner i, tvärgator att ta. Det finns mitt i skogen en glänta som bara kan hittas av den som gått vilse, som Tranströmer formulerade det. Här kommer en post i veckan, som är en en sorts försök att gå vilse – och ändå hitta
Välkommen hit eller välkommen tillbaka. Jag vet inte hur många av er som skriver dagböcker, jag gör det inte. Men skulle jag göra det så skulle det vara för att rädda dagarna ur glömskans flod. Det här är inte en dagbok, eller så är det just det som det är.
Ni vet hur det är ibland, det är för många flikar i webbläsaren, för många dokument öppna i Word, Excel eller Photoshop eller vad man nu öppnar sina dokument i. Det är som lagren av is på trottoaren så här års, kan de inte bara töa bort någon gång. Nystart,
Det här har jag kallat flaskpost, jag är glad att ni är några som hittar den. Det ligger saker ihoprullade härinne, oftast text. Ni får kasta den vidare - eller försäkra er om att ni hittar den ilandfluten vid era fötter genom att klicka här. xxx Det är februari, och
Det blev ett herrans liv när planerna för Nobelcenter presenterades. Huset ska ligga vid Slussen i Stockholm och många var arga för att det var fyrkantigt, klumpigt eller såg tråkigt ut. Jag såg ett hus som som så många hus i Stockholm från de senaste tjugo åren inte förstår sin